Lite dum i huvudet är jag nog.


Woooop


Arg tjej som fan.


Om Facebook?


Grrr...


Facebook.<3

Jag gillar Facebook ibland. Är det inte intressant hur folk som vill "markera" att de inte gillar en tar bort en som vän på fb. "NU SKA DU FÅ DIN JÄVEL!" och klickar på ta bort vän-knappen. Det är riiiktigt hårt måste jag säga. Jävlar vad ledsen man blir för att man inte får vara vän med en så otrooligt speciell och bra person som dig. Min värld går verkligen under. Tycker detta är ett väldigt intressant fenomen. För här kommer grejen: man märker inte att de tagit bort en förän man går in på deras sida. Så, man kanske märker det 3-4månader senare. Intressant hur modiga vissa människor är. Personligen brukar jag bara klicka så jag slipper se personens status. Men det är väl jag då. Alla är ju inte som mig, tack och lov. Hade aldrig stått ut med en värld med massa folk som var som jag. Haha, true story, faktiskt. 
Eller ännu bättre: Åh, jag är så sur på..t.ex. västtrafik. Vad ska jag göra? Skriva ett kalgo-brev eller informera dem? Neeee, JAG SKAPAR EN GRUPP PÅ FACEBOOK! 
Så reagerar den arge Svensken. Vi skapar grupper och tar bort folk från Facebook. Ballar av stål kallas det! 
:)
Så onödigt inlägg, men jag gillar'e!

Trött på pro-cannabis människor.

Okej, jag är officiellt sur nu. Jag är så jävla trött på all jävla pro-cannabis. Läste precis en artikel som en f.d klasskompis skrivit. Kan ju säga att denna personen sjönk i mina ögon ganska ordentligt efter att jag fick veta att han inte bara är för men även troligen brukar det också. Ett av de starkaste argumenten är, enligt mig "Alohol är ju lagligt, och mycket skadligare. Folk dör av alkohol." osv. Ja, folk dör av alkohol. Men de får inga psykoser. Men alltså, bara för att en idiotisk sak är laglig, ska vi då legilarisera ännu mera skit? Borde vi inte istället TA BORT alkohol? Nej, för pundarna gillar alkohol de med, så det enda som borde göras är att man ska få röka på istället. För det blir så jävla bra då. Om vi redan har ett skitsystem varför inte göra det lite värre? Förstår inte den tanken alls. Hade alkohol blivit olagligt så synd för mig, då får jag väl sluta dricka då. Dör jag av det? Nej! Jag lever nog snarare längre.
Jag har ingen källa för detta,mer än en kompis mamma, men enligt henne så kan det slå slint i huvudet för en person som har rökt cannabis. Låt oss säga att det är en han och han heter Kalle. Kalle rökte på 5-10gånger när han var ung och festade men la av efteråt för han ville inte hålla på med det när han jobbade och ville ha familj osv. Sen efter sådär 20-30år slår det slint och han tar ihjäl hela sin familj. Det är väl en rolig och intressant nackdel? Som sagt så kan detta vara något hon sagt för att skrämmas(inte för att det behövs, jag hatar skiten) jag vet inte säkert om detta stämmer och har inga källor.
Tappade tråden lite nu eftersom jag tittar på tv samtidigt, hähä.
Något annat som verkligen verkligen stör mig är vissa i min skola som går och röker på 5 meter från skolområdet under skoltid! Är ni helt jävla pundade i huvudet? Ja, uppenbarligen. Att bruka något är att använda något att missbruka något att att använda det på fel sätt. Jag vet inte hur man inte missbrukar cannabis men ändå. Dessa personer missbrukar det verkligen om de inte kan hålla sig till fritiden. Vad är skolan till för? Att lära sig, för att lära dig behöver du koncentrera dig och lyssna samt vara uppmärksam. Det är inte precis de känslorna man förknippar med ordet hög. Varför ens gå till skolan om du ska röka på? 
Något som stör mig ännu hårdare är att ingen märker något? De går upp i skogen helt märkbart lite då och då eller så står de 5m från skolgränsen. Hur kan man inte märka detta?! Funderar seriöst på att skriva ett anonymt brev till rektorn eller något. Fast ja, nu kan jag ju inte riktigt göra det för nu har jag ju berättat och är inte längre anonym, iaf. inte för bloggläsarna. Så då får väl jag en jävla massa skit. Och nej, det är inte min ensak. Men är man så jävla dum och gör det så uppenbart får man väl förfan ta konsekvenserna av sitt handlande? Sluta rök skiten under skoltiden och jag kommer inte bry mig ett piss och inte ens märka det.
Är otroligt irriterad på detta, verkligen. Tror det märktes med.
Borde skaffa en tröja med detta märket på.

Jävligt irriterad.

Är du inte intresserad av ett klagoinlägg är det ingen idé att du läser nu.
Jag är på ganska pissigt humör faktiskt. Har varit det den senaste tiden. Mitt humör går inte alls nu. Jag är extremt lättretlig och vill helst strypa någon, inte för att jag hade mått bättre av der kanske, snarare sämre p.g.a. skuldkänslor etc men ni fattar. Jag vill få ut min aggression. 
Det som stör mig nu är att det känns som jag försöker så jäääävla hårt, jag gör allt jag kan, tar i av själva fan men det känns inte som jag får ett piss tillbaka. Ingenting. Inte ens lite jävla tid. Man ska inte ge för att få tillbaka nej jag vet och det är inte det jag ber om. Jag bara tycker att man inte kan sköta en sådan här sak ensam. Ni förstår troligen inte ett skit om vad jag babblar om, men det bryr jag mig inte så mycket om för jag tänkte mest rensa tankarna. Vi kan säga såhär: Jag känner mig jävligt bortglömd. Det finns tid för allt annat, men inte mig. Så känner jag. Det är ju en jävligt rolig känsla.
Snarare känslor, jag är frustrerad, ledsen som fan, orolig, arg osv. Alla dedär dåliga känslorna som jag egentligen inte får lov att ha, för då är man en dålig människa. Alla de känslorna är i mig HELA jävla tiden och jag orkar inte. Jag blir galen och jag kan inte få bort dem. För allt jag försöker med verkar inte lyckas. Blir ingen skillnad oavsätt vad jag än gör. Borde lika gärna skita i att anstränga mig, jajamensan och jag har försökt ignorera detta verkligen. För att jag ska slippa känna eller reagera på dåliga sätt. Tyvärr så är det inte så lätt att stänga ute känslor och tankar. De är ständigt där. De vägrar försvinna från mig, hur mycket jag än önskar att jag bara kunde sluta bry mig men tyvärr så är ju jag en människa och har känslor. Otur för mig. Aja, skit samma. Nu tänker jag sova. Om jag kan, det är sådär lagom svårt när hela skallen är fullproppad med dåliga tankar och så vidare. 
Blä. 

Borde göra som Nasse och sätta ner foten, men det går tyvärr inte alla gånger, tyvärr.

Twitter? + höst.

Hm, efter att jag kollat mycket på Adamlive så har jag funderat över twitter. Och nu ska jag testa detta hande jag tänkt! Har alltid varit typ, äh det där är inget för mig. Jag håller mig till facebook. Och det har jag gjort nu i ungefär två år. Lite mer. Men så nu i morse så kände jag: twitter, varför inte? 
Så nu ska här testas! 

För att dryga ut inlägget kan vi prata lite om mina te-vanor. Jag har knappt druckigt te på hela sommaren. Det bara blir så. Och vädret har varit hyffsat, tills igår. Igår började stormen(skulle leta reda på namnet och gå in på gp.se, men då skrev jag cp.se, den sidan finns inte, så alla vet det) Katia som den så vackert heter. Och poff, så var jag sugen på te. Drack det igårkväll och nu i morse. Nu är det höst, med andra ord, för nu dricker jag te! 
Skämt om storm:
Varför har stormar alltid tjejnamn?
De är vilda och våta när de kommer men tar huset och bilen med sig när de går.

Ehehehe.

Ge mig en Iphone vafan. :(

Kom precis på, när jag såg en bild på en massa Iphones, att jag drömde att jag hade köpt en vit Iphone. Var helt lycklig. Men de höll på och ringa mig från comviq och ställa massa frågor och klockan var typ 5 på natten. 
Sen vaknade jag och hade ingen Iphone. Blev väldigt ledsen måste jag påstå. Varför är det så att typ alla har Iphone? Jag vill också ha en! Men jag har inte riktigt råd att lägga 500kr/månad på en telefon. Då har jag liksom ingenting över att leva på. Är det verkligen värt det? Jag vet inte.. Man kan ju köra på något begagnat, men då får man ju lägga ut typ 5000 kontant på en telefon och ärligt jag har inte riktigt det. Åh jag vill bli miljonääääär. 
"I wanna be a billionaire so fricking bad. Buy all of the things I never had."
Typ så. Haha.
Hur kommer det sig förresten att alla I-produkter blivit så jävla populära, men samtidigt säger alla "Mac? USCH. Aldrig i mitt liv!" och så har de typ Iphone, Ipod osv. Förstår inte det. Mac är ju <3. Kommer aldrig släppa min älskade dator, ALDRIIIG.<3 
Ah, summan av kademumman är i alla fall att någon gärna får skänka mig en Iphone, eller en miljon eller så. Okej?:D


Nu tänker jag spy lite.

VAD ÄR DET MED MIG?!
Jag orkar inte. Jag kan inte styra mina känslor. Känner att jag helst vill lyssna på massor av loke och hänka te. Men inte ensam. Jag vill absolut inte vara ensam just nu. Men har ingenstanns att åka vid denna tiden. Jävla piss. Hela dagen har varit åt helvete. Vill inte gå in på massa detaljer. Vi kan ju säga att vädret passar mitt humör, regnigt, grått och jävligt blä bara. Blanda saknad, ledsamhet och ilska och tada, du har Ellz idag. 
Jag förstår inte alls varför allt bara ballat ur nu. Brukar inte ha några problem med att kontrollera känslor. Men ibland så går det fan inte. Ibland rinner de över och det funkar inte längre. Just nu har jag ingen lust. Ingen lust med skola, läxor, människor(förutom en), känslor, problem, idioter you name it. Jag har ingen lust med det. Kan inte allt bara dra åt helvete. Blås iväg med vinden, försvinn. Rinn bort med det jävla regnet. Dra. Åh, bara..dö. 
Jävla as vad jag inte har någon lust att orka.

Kärlek?

Har tänk lite på kärlek, när man är kär. Det är något folk pratar om med ett leende på läpparna(oftast). Den där pirrande känslan, tankar fyllda av en person, nervositet, handsvett, yrsel och så vidare. Personligen förstår jag inte hur man kan gilla allt detta. Jag blir mest ledsen när jag inser att jag troligen kommer bli kär. Mår illa av tanken på att behöva förlora en vän pga. detta. Eller iaf. behöva avstå att umgås några månader för att känslorna ska försvinna. Så nu ligger jag på kvällarna, livrädd för att bli kär eftersom jag lärt känna en helt underbar människa som jag lätt skulle kunna falla hårt för. Tyvärr kan det nog inte bli något, dessutom känner jag inga sådana vibbar från honom. Uh, att vara kär är lika kul som att vara magsjuk enligt mitt tycke. :<

Jävla klagosång.

Under två dagar jag jag lyckats bryta ihop två gånger. Först över min vikt och nu över pengabrist. Känner hur lyckad jag är som människa ibland. Det känns bara lite irriterande att jag ska få 10tusen av min mormor och 8 av mamma. Och allt ska gå till körkotet. Jag vill inte ens ha ett körkort! Jag kommer kanske använda det om typ 10-20år. Varför ska jag fixa det nu? Varför kan jag inte få göra saker som, ja..köpa nya kläder? För att laga mina gamla går snart inte. Har limmat mina svarta leggins(tyglim) kansek..5-6 gånger nu. Ett par nya kostar ungefär 100kr i stan. Hur kan man inte ha råd med det? Jo, man får ut 300kr/månad för man har en mobil och ett busskort. Japp, underbart. "Det är bara hundra kronor, är ju ingenting!" Nej, inte om man tjänar 25tusen, då är det INGENTING. Men om någon sa åt dig att köpa ett par leggins för 1/3 av din lön hade du ju knappast gjort det? Nej för det är för mycket pengar. Och så är det för mig. Leggins för 100kr är vansinne för min ekonomi. Lite som om en normalt jobbande person skulle gå och köpa en platt-tv varje månad. 
Fan va trött jag är på att vara pank. Tyvärr så måste jag ta körkort eftersom "det är så bra att ha", enligt mamma. Som inte ens kör bil. Ända gången hon har användning för körkortet är när hon behöver visa leg.. Trött på allt.

Något bra kompenserar vi med något dåligt.

Man ska inte hålla i matglada valpar när mamma fixar med hundmaten. Då slutar det såhär. 
Kände att idag har jag lagat mat, varit med Sandy, varit hundvakt och städat rummet(det är SKITrent ahhahaha, och man kan se golvet för ovanlighetens skull). Duktig tjej. 
Imorgon är det METALTOWN(mt) och jag är glad som ett avel. Blir dock uppsparkad kl 08.30 för att vara hundvakt i 20min.. Fast det är lika bra för då är Janne hemma vid 9 och då har jag 4h på mig att blondera håret och sen fixa mig. Inte för att jag behöver så lång tid, men men. 
Tänker dock sura lite på mt eftersom man inte får ta med dig paraplyn, inte flaskor med kork(som att jag tar med mig en flaska utan kork.), inte systemkameror och det kan jag överleva, ingen egen mat = man MÅSTE äta där. Det är svindyrt och skitlite mat. Så jävla dumt! Jag ska vara där i ca 12 timmar och ska jag behöva lägga ut typ 400kr på MAT? Då svälter jag fan hellre. Jävla idioter. De enda de bryr sig om i år är pengar verkar det som. Man kan campa = kostar pengar. Det ligger långt från stan och man måste käka på omrdet = kostar pengar. Man kan köpa ett busspass(för typ 200kr?!) = kostar pengar. Är inte biljettfan dyr nog?! Stör mig.

Sommarlov nu, jatack!

Uuuh, ligger i sängen och svettas som en gris. Är helt inställd på att det är sommarlov eftersom vi varit lediga 5 dagar nu. Men imån är det skola. Och det känns jättefel! Är helt inne på känslan att jag kan vara uppe hur länge jag vill, sova över hos folk när jag vill etc eftersom jag inte behöver gå upp tidigt och inte behöver tänka på något med skolan. Älskar när det verkligen är så, men när man är inställd på det och det inte är så, ja, det är fan jobbigt. 

Ska upp till skolan imån, eller ja, vi ska till slottskogen och picknicka/spela brännboll, fotboll, kubb osv. Inte så jobbigt kanske. Men, jag vill hellre chilla på livet, dra ut en stund mot kvällen och göra vad jag vill. Gash, sommarlovet är nära och jag längtar sönder!

Ofattbart.

Ibland känns det så otroligt overkligt att jag har fått tillbaka min bästa vän. Personen som förstår mig så jävla bra och hjälper mig med allt. Har svårt att förstå att vi är vänner igen, ska snart åka och träffa henne och jag är skitglad. Ibland har man verkligen tur i livet. Man ska verkligen hålla fast i sina nära vänner. Man kan älska en person men inte älska valen denne gör. Men man ska inte låta de valen förstöra en vänskap(om det inte är något extremt eller elekt etc).
Ne, fyfan va jag är glad!:D


<3

Förklaring till gårdagen.

Kanske ska lägga till att jag är inget emo som ligger och gråter pga. det som hände som jag skrev om igår. Jag åkte till min storebror och pratade med hans fästmö och fick stöd, kramar och sötsaker. Det är väl inte så kul att ha gått igenom detta absolut inte, det var skitjobbigt de första dagarna. Men det funkar, jag dog inte. 
Bilderna är tagna efteråt dessutom. Vill som sagt inte ha några "det är synd om dig" kommentarerna, la in bilderna för att jag gillar dem och tyckte om fotografierna och känslan det gav. Inte för att jag ville ha sympati. 

Idag ska jag vara med Sandy i vilket fall, och det ska bli superkul.:> Nu har jag 8min på mig att ta på mig strumpor, bortsa håret, packa väskan och lite sådant roligt. Så ja.:>

Utnyttjad är väl alltid roligt.

Nu tänker jag lägga ut mig själv, blotta mina känslor och berätta vad det är som gick åt hevlete så folk slipper fråga. Detta är ytterst personligt. Men jag är galet trött på att alla frågar vad som hände med min stalker, Daniel. 
Daniel var ett svin. Det är vad som hände. 
I tisdags förr-förra veckan träffade jag Daniel i brunnsparken vid 10 på morgonen. Vi åkte hem till mig och umgicks. Hade trevligt. Jag visste att han iaf. tyckte om mitt utseende, för det hade han sagt många gånger. Och jag blev smickrad. För en gångs skull tog jag åt mig någons ord. Han tog gärna på mig, på mina ben speciellt. Jag gav dock inget gensvar, dels för att jag är jättedålig på att visa vad jag känner och dels för att det är kul och jag faktiskt inte visste vad jag ville. Men jag klämde ur mig att jag var intresserad. Dett är nog det största misstaget jag gjort på länge, ljug inte om känslor för någon, det går åt helvete.
Vi stulade, ganska mycket. Och lite mer än så. Jag visste att jag inte borde, men jag sket i alla mina regler. 
Somnade glad den kvällen. Var ju upskattad. Tänk vad lit beröring och beröm kan göra.
På fredag var det tänkt att vi skulle ses igen. Men så blev det aldrig. För på torsdag ville han verkligen ses. Och jag gick med på detta. Intalade mig själv att jag saknade honom. 
När jag hoppar av bussen går jag mot grillen som finns här i Angered, och där sitter han.(Mår illa av att behöva tänka på detta). Vi går mot mig men stannar och pratar och pussas på en bänk. Efter någon halvtimme går vi hem till mig. Jag fixar tvätten och dammsuger. Sen går vi upp på rummet. Denna delen tänker jag inte ta i detalj för den är väldigt privat. Jag tänker säga att vi hade sex och det får ni vara nöjda med.
Efterår gick jag till toaletten. Jag var helt krossad. Min ångest var överallt i mig och väntade på att få explodera. Men jag höll det inne. Tro mig när jag säger att det var svårt. 
Jag följde med honom ner till centrum och sen drog jag hem och ställde mig i duschen i en timme och släppte ut all ångest. Grät något otroligt. Jag kände mig otroligt krossad inombords.
Men det värsta var när jag kom ur duschen och jag ser vad som står i smset han skickat: "Vi skiter i allt. Jag har ändå sumpat det"..
Det var då jag visste att jag blivit utnytjad. Rolig känsla. Det värsta var nog dock att jag inte ens ville utan jag ville göra honom glad och nöjd. Ville liksom kompensera för de känslor jag inte hade. 
Nu vet de som läser vad som hänt. Jag vill ABSOLUT inte ha några "NEJ! stackarn!" eller "aaaw, fyfan!" etc. Jag säger detta för att folk har undrat och undrar vad som hände med Daniel. Nu vet ni, nu kan vi låta bli att nämna detta igen, någonsin.

Helvete.

När det äntligen känns som att saker och ting börjar gå mot rätt håll, som att oturen börjar vända. Då jävlar ska allt gå åt helvete. Det är allt jag har att säga.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Det är ett motto jag alltid levt efter. Jag försöker vara snäll och ärlig och ställa upp för människor. Speciellt i min familj. Men varför ska jag lägga energi på detta när ingen(förutom mamma) behandlar mig som jag behandlar dem? Just nu är jag galet irriterad på min bror. Jag brukar gå ner till Angered centrum med honom när han ber mig följa med, ÄVEN om han alltid frågar mig mitt i mina favvoprogram. Man vill ju vara snäll. Jag lagar frukost, serverar den och sen städar jag. Allt för att vara snäll. Så idag så hade mamma glömt att köpa hem grönsaker till middagen och eftersom vi ska äta hamburgare så ska man ju ha grönsaker. Så jag frågar Robert om han kan följa med mig till Angered centrum. "Ne, jag orkar inte." ..Ursäkta? Sen frågar han om jag har pengar så jag kan "muta" honom. Gör inte jag tillräkligt? Är inte jag snäll nog för att du ska följa med mig ner till centrum en jävla gång? Känns ganska ofta som att jag är för snäll. Går med på saker, gör saker åt folk osv men det är inte ofta jag får något tillbaka. Känns ju förjävligt om man ska sluta behöva vara snäll bara för att alla andra är dumma i huvudet? 
Behandla andra som du själv vill bli behandlad - in my as. 
Nu tänker jag gå ner till centrum själv, köpa grönsaksjävlarna och laga hamburgare till MIG och janne då, brosan kan gå hungrig, jag okrar tyvärr inte laga mat till honom.

Tidigare inlägg
RSS 2.0