"Dessa barn har inte råd att gå på bio med sina kompisar, eller ens ta en fika nångång ibland, skänk pengar till Röda barnen för att ge dessa barn ett bättre liv" eller något åt det håller säger de på reklamen. Så, vart kan man anmäla sig? För jag har inte heller råd med de sakerna. Jag har inte råd med nånting. Det mitt studiebidrag går till är att spara och betala mobilräkningen. Sparar till busskort för att jag ens ska kunna vara med mina vänner. Sparar till kläder för att jag bara äger max 5 plagg som jag kan använda. Så, jag lever som en pank människa. Men det är ingen som hjälper mig? 
Ta ett extra jobb då? Som att jag inte försökt? Jag kan inte ens få ett sommarjobb för att folk under 18 är värdelösa. När man fyller 18 blir man helt plötsligt vuxen, mogen och ansvarsfull. Tänk vad mycket en siffra kan göra ned dig va? Otroligt. 
Jag förstår intr människor och inte världen. Tycker allt är ganska knasigt. Typ som läkare, de är konstiga människor. Jag har varit där för att jag har ont i höfter och axlar och frågat vad det är. Jag vill ha en diagnos. Tror jag har haft ont i 3-5år. Jag kan inte gå vissa morgonar, jag kan inte sova för jag vaknar av att jag har ont etc. Men det är inget fel på mig enligt läkarna. Då kan vi ju fråga resten av göteborgs 17åringar, hur många har så ont i sina höfter att de inte kan gå ner för en trappa utan att gråta? Hur många går upp klockan halv sju på morgonen för att man inte klarar av att försöka hitta en ställning som gör lite mindre ont igen. Man orkar inte ligga och ha ont hela tiden. Har aldrig hört någon som har det på detta sättet förut iaf. Men alltså, det är helt normalt! Nu bortser vi ju ifrån det faktat att jag aldrig hört någon ha ont på samma sätt som jag. Hur ska jag kunna ta ett jobb om jag måste röra på mig om jag inte kan göra det? Ah, jag vet inte. Borde iaf. få vara med i rädda barnen. Jag vill också bli räddad.:(

Alltså, jag är så jävla trött att det är löjigt. Har nästan somnat i sängen typ 20gånger. Har tvingat mi själv att vara vaken pga. alla måsten, som jag inte ens gjorde klart. För lite tid, det är allt jag har nu för tiden. 
Aja, ska upp typ halv 5 i morgon bitti eftersom jag ska åka till Italien. Alla håller på och typ "ÅÅÅH vad kul!" etcetera. Men ärligt, de ända känslorna jag känner för detta är stress, ångest och press. Jag kommer orka äta, sova och sitta i det där jävla parlaments skiten. Vill helst bara få det överstökar, det är så jag känner just nu.
Aja, såhär ska jag se ut iaf, eftersom det är formell klädsel som gäller, tänkte att det kunde vara lite kul att se mig i kavaj:

Okej, jag är lagom irriterad nu. Eller, var förut. Ska se om jag kan lyckas få tillbaka irritationen och vad jag tänkte.
Det råkar vara så att idag vad vi i klassen på Välrdskultur museet och gjorde massa skit. Jag, Anneli, Edith och Evve var tidiga så vi gick upp till övervåningen och köpte någon litet då, eller ah, de som ville/hade pengar(inte jag då alltså). Så när vi kom ner och ska samlas så ser jag en blond tjej med en onepice! Utomhus, på ett museum? Det är okej att hämta tidnigen i den, möjligen gå ut med hunden men det är fan knappt. Och den här bruden går ut, på stan med den? Alltså seriöst då måste man ju vara dum i huvudet. 
Hur många människor går omkring i pjamas på stan liksom? Okej, man kanske inte sover i en onepice så det är ingen pjamas. Men såhär då: hur många människor går omkring i morgonrock på stan? Ingen, folk skulle tycka man var mentalt sjuk om man gjorde det. Vill bara uttrycka min missnöjda åsikt om detta. 
För folk som inte riktigt vet vad en onepice är:


Förövrigt var bruden blond och hade den exakt sådan här onepice.

Ska nog skaffa mig en drömfångare. Mina drömmar bara styr mig in på de jag inte vill se, höra eller känna. Kan jag inte få drömma om något mysigt och ljuvligt och jag brukade? Neee. Jag ska behöva gå igenom samma jävla skit varje jävla natt. Lämna mig ifred, okej? Nu är det bara jobbigt. Samma sak men olika platser. Lägg av att invadera min nattsömn för jag har ingen lust att se ditt ansikte hela tiden. Bara, försvinn. Okej?

Jag sitter just nu och kollar på tv4 med mamma och Janne.. Så pass rolig fredag har jag. Hade tänk fråga Patrik om han ville hitta på något idag(;D;;D;DD..heh, ne okej. Inte så.:< ) men tyvärr så tyckte hans kropp att han skulle ligga hemma med feber och förkylning så att eh, nu sitter jag här i våra (extremt bekväma) soffor och kollar på Let's dance. Ser nästan fram i mot det, och det är inte bra. Det är Patriks fel att jag sitter hemma framför Let's Dance. :(

Tog mig dessutom friheten att sminka mig idag, bara för att jag tycker det är så kul! Så snodde jag mammas kamera och tog lite bilder. Såå.. njut av bilder som inte kommer från camen!

Jag brukar älska att få gå och lägga mig och att få sova. För jag tycker det är kul att vakna på morgonen och ligga i sängvärmen och bara få gå igenom ala bilder som dykt upp i mitt huvud under natten. Jag gillar att drömma. 
Jag har nästan aldrig mardrömmar, inte ens en gång per månad. Jag kan ha fart fyllda drömmar, ångestfyllda drömmar, men inte mardrömmar. Inte så man vaknar kall svettig och bara vill skrika. Nej, jag brukar drömma om ganska behagliga saker. Saker jag tycker om, saker jag vill och önskar ska hända. 
Men nu vill jag inte drömma längre. För nu börjar en viss person dyka upp i mina drömmar. Tror vi är inne på natt nummer tre eller fyra. Och varje natt försonas vi men alltid under hemska omständigheter. Jag förstår inte. Jag kan inte tyda detta(inte för att jag är någon drömtydare, men jag brukar kunna förstå på ett ungefär). Och det stör mig något otroligt. Det är ännu jobbigare när personen dyker upp irl, för då måste jag stanna upp och tänka "Är vi vänner eller var det bara något jag drömde, igen?". Fan så det stör mig.

Jag tror det är ganska många människor som ogillar mig. Kanske för att jag säger det man inte vill höra. Och när det visar sig att jag har rätt så blir människor ännu mer sura för att det visade sig att "idioten" hade rätt. Men jag må vara en idiot som du ogillar, men fan var gött det är att ha rätt.

Nu sitter jag iaf. och lyssnar på Loke - Allt du är. Den lyssnar jag på minst en gång per dag typ. Älskar den verkligen! Har nyss målat tånaglarna vita, ska bli vitt glitter ovanpå och sen graffitinail nagellack.(: Det finns seriöst ingenting som är mer avslappnade än att få sitta i 3 timmar och bara måla naglarna. Koncentrera sig och sen bli jätteglad när man är klart. Och självklart är Loke i bakgrunden hela tiden. 

Förövrigt så är mamma och Janne och kollar på ett hus i Ale nu. Hade varit fett trevligt att få flytta nu. 
Vi har haft inbrott nämligen. Vi har en fin treglasruta (det ordet har jag aldrig skrivit tidigare lol) bredvid våran framdörr. Så då hade några bara knackat sönder våran ruta med en glashammare och sen vridit om låset och gått in. Fegisarna till hundar som vi har har inte gjort någonting antagligen. De som blev taget var min dator med 90% av mina minnen. Har sparat undan kanske 10% eller något. De tog även min systemkamera. Jag är jävligt trött på att få den snodd nu. Lägg av! Hade alla biler på mina naglar där. Alltså när jag målat dem och lagt ner skit mycket tid på att göra dem fina. Kunde inte lägga in dem i min mac(skoldator) för den tar inte i mot minneskort eller usb. Lagom irriterande. De snodde även brorsans dator, mammas dator och Jannes dator. De ända de inte fick med sig var vår tv, brorsans nya skärm, mammas skärm och så glömde de ett par hörlurar som inte är våra. 
Dessutom packade de i VÅRA grejer. De snodde med andra ord med sig brorsans resväska som de packade i. De tänkte även ta en ica"påse" som vi brukar ha tvätt i. Jävla idioter. Om jag får tag på dessa så kommer de ånga att de någonsin blev till. Troligtvis är dessa pundare också. Vilket gör mig ÄNU mer förbannad. Jag hoppas de dör en äckligt plågsam död pga. droger eller något. Jävla äckel. Hoppas på karma som fan nu. 
Grejerna kommer vi ju aldrig få tillbaka, tyvärr. Och vi kommer knappt få pengar för dem eftersom de mesta var 1-3år gamla.. 
Det som är VÄRST är att någon har gått omkring i mitt rum, i mitt hus. Tatt på mina saker och tagit med sig andra saker som tillhörde mig. Hej sömnproblem. Åh, vad jag önskar att jag får tag på dessa människor..

För att komma till en heeelt annan sak än mitt förra inlägg så måste jag säga att jag är otroligt trött på allting. 
Här är lite få saker jag är trött på:
Folk på bilddagboken som ÄNDAST lägger upp bilder på 1, sig själva och 2, en text där det står "FAN" eller "BUGHUHUHUHUHUHU" eller något annat det-är-synd-om-mig-skit. 
Om det är så jävla synd om er och om ni har så jävla stora problem GÖR NÅGOT ÅT DET? Psykologer utbildar sig inte för att det är roligt, eller? Har jag fått det om bakfoten? Njae. Inte precis. Sluta gnälla dag ut och dag in och gör något åt det. Och om det nu inte funkar sluta gnäll. Det blir väl fan inte bättre bara för att ni ska berätta om era jävla problem för en massa andra människor? Tror inte någon mår bra av att läsa om era jävla problem.
"Läs inte min bdb på!" 
Och hur exakt ska jag veta att du tänker lägga upp en emocuttcutt text? HM? Gör för vana att nästa gång du ska klaga lägg upp en jävla bild där det står "Whinar" eller något så man slipper läsa. Taaack. 

Annan sak är vi så kallade vänner. Saker som "Hur kan jag klara mig utan dig? Du är min bäääästa vän! Älskar dig" osv osv. Jätte fina ord.  Jajamen. Synd bara att när det väl gäller så skiter de i vilket. Man bråkar och sen känner inte jag för att höra av mig, det var inte mitt fel. För en gångs skulle tänker jag inte komma krypandes. Tänker inte be om förlåtelse för att rädda vänskapen. Så går det några månader och man funderar, när kommer jag att få det där förlåtet? Så jävla mycket var den vänskapen värd. Inte ett jävla ord. Inte ens ett försök. Måste säga att den vänskapen var verkligen värd att ha. Känner hur mycket man får ut av en "kompis" som inte ens kan säga förlåt. Snacka om att det stör mig riktigt hårt.

Och så sista grejen jag sitter och tänker på ikväll:

Flickvänner. Vad jag hatar dem. Eller, inte alla men många. Så fort de är singlar så är de så jääävla roliga att vara med. Shiit vad kul man har. Man gör hur mycket som helst och nästan vad som helst. 
Sen kommer en kille in i bilden. Det blir mindre tid. Och mindre och ännu mindre. Sen ingen alls. OM man ska göra något så ska han vara med. Alltid. Jag förstår inte detta fenomen. Man äter sover och fanemig andas samma jävla saker som sin partner. Att andas existerar inte. Tillslut finns inga vänner kvar. Och oj, där tog förhållandet slut. Var tog all tröst vägen? Då blir de sura istället för att man inte finns där just då. Så man ber om förlåtelse och tröstar. Sen har man sviiinkul igen och sen är det ny pojkvän. 
Varför ska vi vänner be om förlåtelse för att vi blev bortglömda och inte orkade längre? Och sen ska vi vara snälla och trösta och stötta. Inte får man ut ett piss heller. 

Jag är helt enkelt trött på människor, mest tjejer för att vara ärlig. 
Och ja, jag klagar just nu. Men, det är inte mina personliga problem precis. Det är problem jag stött på, jajamen. Det är en liten hint till människor för att de ska slå upp ögonen och fatta att det finns andra än bara de. 
Klaga hur mycket ni vill. Jag råkar nämligen veta att ni inte är så jävla bra ni heller.

Har tänk på ordet snooza. Vem fan kom på det ordet egentligen? Nej jag har ingen lust att google. Vill bara randomskriva lite.(: 
Jag snoozar alltid. Det går inte annars. Jag har först en klockradio som sätter på Bandit kanske halv sju. Och då ringer mobilen vid 7. Sen kan jag snooza till 8-halv nio. Jag skulle aldrig någonsin kunna vakna  och gå upp direkt. Måste alltid få ligga och halv vakna typ tiotusen gånger. 
Fast, nu vill inte jag skriva mer.:D Ska nog sminka mig.. EHe.:D Byyeee

Såhär ser mitt skoskav ut. Hur ser DITT skoskav ut?(:

Shalalala jag hatar dubbelmoral. 
Jag ber mamma fråga Janne(hennes man) om han vill vara med på rappakalja. Detta var runt klockan 20.00.
Han svarar nej, han ska bara duscha och sen tänker han gå och lägga sig.
Nu är klockan 22.06 och han har både duschat, suttit vid datorn, tittat på tv och nu satt sig vid datorn IGEN. 
JÄVLAR vad trött han måste vara!
Skulle jag gjort så hade jag fått pikar som fan, men om han gör det är det heeeelt lugnt. Får jag kritisera? Nej, då har jag en dålig attityd. 
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH GE MIG EN PISTOL. 
Inte för att döda honom, bara få honom att dra! 
Orkar inte. 
Känns som hela detta jävla huset andas dubbelmoral.

Så fort jag kommer hem blir jag på sämsta humöret. Jag kan vara på bästa humöret, kommer innanför dörren och på två sekunder blir jag jävligt.. irriterad och typ..bitter. Bara för att jag vet att han är här. Och att min åsik är lika med 0. Mina handlingar spelar ingen roll och jag ska veta min plats, ungefär. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT BEHÖVA RÄTTA MIG EFTER ETT SVIN. 
Annat exempel från idag:
Jag: Har du tänkt på att Reinfeldt aldrig kollar in i kameran under intervjuer?
Janne: Ah, men han är så otroligt media tränad att du inte ens kan tänka dig! Han kollar ju på reportern.
Här får inte jag lägga in ett motargument. För antingen fortsätter han som han gör för att enligt honom är allt han säger rätt, eller så kollar han på dig blinkar med ögonfransarna och skrattar åt dig och hela hans kroppsspråk skriker "Jaja lilla vän, var dum, naiv och ovetande." ÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHH
Sen spelar det ingen roll vilka argument jag än använder. Han har alltid rätt. Oavsett vad det är.
Varför? Jo: det bara är så!
DÖÖÖÖÖÖ.

Alltså, när jag tittat på gamla bästisar på typ bilder får jag nästan lite ångest. Har haft mååånga bästisar. Inte så att jag bytt ut dem frivilligt precis. Man växer ifrån varandra, någonting händer etc etc. 
Samtidigt kan jag sakna dem. Man hade ju riktigt roligt tillsammans. Kan även bli sur på vissa för hur de behandlade mig i slutet. Efter detta med Julle känns det som jag måste ta vara på mina vänner bättre, bry mig mer, träffa fler. 
Det som känns mest konstigt är att folk förändras.. Man kollar på gamla kort och tänker: Åh, det var ju när vi var vänner..
Pratar fortfarande med några av mina "ex-bästisar" än idag. Inte så ofta dock, det är synd. Jag saknar de roliga tiderna jag haft med alla. 
Nu ska jag sluta tänka och lägga mig och sova, tror jag. 

Såg förövrigt filmen "Pinapple Express" idag. Har hört väääldigt mycket bra om den. Blev så OTROLIGT besviken att det är löjligt! Det ända filmen handlade om vad droger och vapen. Släng in en våldtäkt så är filmen komplett förfan. När nästan lika bra grejer allihopa. Jävla skit film. 

Visdomsord: Bombing for peace is like fucking for virginity.

Jag är fortfarande ledsen. Har suttit i sängen nästan hela dagen. Känner mig så trött. Jag MÅSTE plugga. Annars kommer jag hamna efter. Men jag har ingen lust. Bara för att livet stannar för vissa, gör det inte det för alla. 
Är hemma från skolan. Kikko och Lisa kommer antagligen hit. Egentligen vill jag väl bara sova. Men, det går inte att göra så. Man måste vara med människor. Hur svårt det än är.
Kollade Julles facebook idag. Såg alla fina ord. Det som gjorde mest ont var när jag kom ner till där han skrev, när han fortfarande var i livet. Det känns för otroligt. Kan aldrig skicka iväg ett sms igen och få ett svar. Måste ta bort numret och bilden som finns på dig i mobilen. Men inte nu. Det gör för ont just nu. Kanske sen, med hjälp av Kikko och Lisa. Nu ska jag göra ingenting en stund till.

Har inte bloggat på hela helgen eftersom jag inte har varit hemma. Nu kommer det att bli ett ganska deprimerande inlägg dock.


Detta är jag, och Julle. Är väl ca 3 år sedan. 
Julle tog livet utav sig i Fredags(5/11). Jag vet inte varför och jag vet inte hur. Vi har pratat av och till i vågor. Ibland mycket, ibland bara något sms. Vi sågs dock aldrig. Hade tänkt att göra det, men det blev aldrig av. 
Julle är mitt ex och vi var bara tillsammans i tre veckor. Men det känns ju fortfarande. Och det gör ju ont och jag är ledsen. Kikko kanske kommer hit. Och tröstar mig. Vill samtidigt inte vara påfrestande och folk kanske kommer tänka att jag har inte sett människan på tre år, varför är jag ledsen? Jo, för att han stod mig nära ett tag. Och detta var en människa jag var riktigt kär i. Klart som fan det gör ont när en f.d och en vän går bort. 
R.I.P Julian Nilsson

Kanske ska skriva något idag med? Jaaa. Min pappa fittar sig idag. Väldigt mycket. 
Det är såhär att om en-två månader så ska hela min släkt på mammas sida åka utomlands. Jag måste med andra ord förnya mitt pass ganska omgående. Mamma inser idag att vi måste ha pappa med oss för att kunna förnya det. 
Tror ni inte min pappa börjar dampa och inte vill skiva på för att han har fått för sig att mamma ska låta mig och min bror sova på Köpenhamns central en hel natt. Vilket INTE är sant. Sen tror han dessutom att hon har tryckt i mig och min bror att han är dum i huvudet osv osv osv. 
Varför bor jag inte med min papp? Jo: han tror att jag är 3år. Jag ska vara hemma klockan 7 på helgerna. Han har ett otroligt kontrollbehov. Han trycker ner mig(inte överdrivet nej, men jag tycker inte jag ska behöva stå ut med det) och han ska ha full koll på allting hela tiden. Du ska kunna redovisa varenda jävla minut och gärna sekund med på heeeela dagen. Annars kan man ha gjort någonting man inte borde. Orkar inte. 
Nu har vi äntligen övertygat honom att jag och min bror SKA sova på ett hotell under den natten och nu måste han se en jävla kopia på det också! Alltså.. löjligt värre. Vi fick ringa mormor och trixa som fan för att få fram hotellnamnet och massa jävla skit. ÅH DÖÖÖÖÖÖÖ. Känner jag ibland.(:
Nu har jag redigt ont i min rygg och ska duscha ur hårfärgen.(Y)

Jag har tänk på detta jätte länge. 
Jag förstår inte hur du kan tro att jag kommer att förlåta dig när du inte ens bryr dig? Det ända jag har hört av dig är att du sagt till en kille i min skola att du saknar mig. Du kan antagligen säga det till alla andra, men inte till mig? Är jag arg? Nej. Det la sig för länge sedan. Men jag tänker inte ta något jävla första steg. Ändå gör jag det nu eftersom jag måste förklara för dig vad du ska göra? Hur hade du egentligen tänkt att det ska lösa sig om du ignorerar problemet? Känner du mig inte tillräckligt väl för att veta det? 
Som jag sa: Du kan inte lösa ett problem genom att ignorera det.

Förövrigt älskar jag att ha lov! Det är sjuuuukt skönt. Sova sova sova. Sandy kommer antagligen hit i morgon och ska hjälpa mig blondera utväxten och sen färgar jag håret rosa.(:

Jag: mamma finns det bacon kvar?
Mamma: Ja det finns det.
Janne: Nej, det tog slut för 4 dagar sen.
JAG HATAR JANNE.

Varför? För att i veckan så frågade jag honom om jag inte kunde ta ett paket bacon till frukost. Men NEJ, det fick jag INTE! Det skulle vi ha till lördagsmiddagen. 
Nu får jag med andra ord veta att han praktiskt taget sa så till mig och sen tog det själv. Han bryr sig inte. Han tänker bara på dig själv. Det ÄNDA som finns i den "hjärnan" är JANNEJANNEJANNEJANNE och jag tål det inte. Nu ska jag börja skriva ner alla grejer han gör mot mig och sen lägga det svart mot vitt till mamma så hon fattar att jag inte gillar denna människan. Jag tål honom inte. 
Varje gång jag försöker prata med mamma om detta är jag den som ska ignorera Janne, inte bli arg, inte bry mig etc. Jag får inte lov att ha ilska, för det är inte okej i våran familj. Man ska alltid vara glad och problemfri annars kan man dra åt helvete. Samtidigt bryr hon sig inte. Det ända hon gör är att vara med Janne och hundarna.Det är det ända hon bryr sig om. Men ändå får jag inte göra saker. Jag ska vara inne klockan NIO på lördagskvällar. Jag är SJUTTON! Vad gör jag hemma klockan nio? Äter middag, på mitt rum, sitter vid datorn, på mitt rum, glor tv, på mitt rum. Hon ser mig inte ens. Jag är inte med dem ens. Jag är trött på denna inställingen och moralen.

Mitt halsont är borta och jag kan inte beskriva hur otroligt skönt det är.:D Så sent som igår gjorde det skitont, sen på kvällen var det praktiskt taget borta och nu är det.:D Bara när jag får uppstötningar som det fortfarande gör ont. Hm, min bh gör ont.

Nu ligger i sängen, glor Fran Fine som vanligt på morgonen. Älskar det programmet.(: Måste vara med på idrotten idag och det suger hårt då jag hatar idrott. Varför måste skolan "ta ansvar" för vår hälsa? Är inte det VÅRT problem? Och om de vill prata hälsa så kanske vi ska förbättra skolmaten lite istället? Hah? Vi får sämre mat än vad min jävla katt. Oavsett om jag käkar eller inte är jag lika trött och hängig och hungrig. Man säger att man blir hungrig efter en timme om man käkar McDonald's, jag kan stå mig en hel dag om jag käkar donken, käkar jag skolmaten är jag hungrig efter 10minuter. Hm, kan det vara så illa att våran skolmat är värre än McDonalds maten? Är det inte jävigt illa om vi trycker i oss mat som är värre än det VARJE DAG? Känns inte sådär nyttigt. 
Men, för att kompensera upp den lilla mat man får i sig i våran skolmatsal ska vi ha en och en halv timmes idrott! Jajamen, det kommer att göra susen. Vi kommer bli otroligt fina, smala och väääldigt hälsosamma. 
Jag har aldrig vart något fan av skolmaten. För att i min uppväxt fick vi riktigt, hemlagad mat och ingen jävla halvfabrikat. Jag hatar halvfabrikat. Och det får jag äta 5 dagar i veckan. Det är inte okej. Varför gör vi inget åt det? "Vi har inga pengar!" hepp. Men vi kan bygga ett fett jävla hjul i hamnen, DET ar vi råd med! Vi bygger ständigt om/ut stan. Det har vi också råd med. Men att lägga några tusen på skolmaten här i Göteborg kan man INTE göra. Det är ju dumt att dem som är framtiden blir välutbildade, orkar att lära sig och inte kommer vilja ta hämnd på sina politiker senare.(: 

Dessutom har vi dålig äldreomsorg, är det någon jävla hämnd eller? Jag känner att det är ett otroligt smart och moget system vi har.(:

Mitt franska prov gick åt helvete. Jag kunde svara på ca 2% av frågorna och jag vet att de är fel, fattas grejer i svaren och är otroligt felstavat. Jag kan inte ens säga "jag har" på franska och hon ber mig förklara PÅ FRANSKA vad ett flygplan är, vad en väska är, vad en brevvän är etc etc. Det är inte så himla lätt när man är handikappad när det gäller språk. Vi har försökt att berätta för henne att vi tycker att det är svårt och hon säger bara "Neeeejdå." MEN JO KÄRRINGJÄVEL. Detta var ett "normalt" prov, det var fyra sidor! Jag skulle skriva en jävla anställnings intervju! Jag kan inte ens berätta att jag har två bröder?! 
Detta var vad jag gjorde under provet: Hålla tillbaka tårarna, trycka bort ångesten över att jag är patetisk och inte kan, tänka på annat..tänka på annat! Kolla på pappret = tårögd och ångestfylld. Detta gjorde jag i ca 40min. Det var otroligt jobbigt.

Alltså, idag har varit en as bra dag. För det är jag alltid en bra dag när jag är med Sandy:


Mihi. Jag ser fulast ut, meneh kunde jag bry mig mindre? NÄH. 

Jaaaa. Jag kände mig lite osm en psykolog idag. Och faktiskt ganska smart till och med. Inte för att jag är dum men jag är inte smartast heller. Har läst en del av självkänsla och har lärt mig lite. Jag kan en del om hundar och självkänsla. Meneh, det är väl på de områdena jag är "smart". 

Bra tips för att förbättra självkänsla:

1, BRABOKEN: Man tar en bok, oskriven. Och så bara.. skriver man upp saker man tycker om med sig själv den dagen. 3 saker man har gjort bra den dagen och annat som bara varit bra helt enkelt. Ja, det kommer kännas som att man ljuger för sig själv första gångerna och känns jätte konstigt att sitta och skriva "Jag var bra idag för att (ex) jag tog ut hundarna. Jag var snygg idag. Jag har gått ner i vikt idag." etc etc. Men tillslut funkar det. Själv gav jag upp eftersom jag är så trött på kvällarna att det inte funkar.:D
2, BRALAPPAR: Detta är lite gulligt faktiskt. Men man ska helt enkelt skriva lappar. Du måste skriva lapparna. Ingen annan. Annars är det inte du som bekräftat dig själv. Du ska skriva saker som e.x: 
Vad söt du är idag!
Har du gått ner i vikt? Den där tröjan sitter ju jätte löst nu!
Åh, vad du är vacker.
Du är smart!
Osv osv. Sen är meningen att du ska gömma dessa lappar lite överallt. Gärna i kläder, skor, sminkväska. Ja, överallt där du tittar lite varje dag. Det är viktigt att du gömmer lapparna. För då är det du som bekräftar dig själv. Vi söker gärna bekräftelse av andra människor. Men en person med stark självkänsla kan bekräfta sig själv. Då behöver man inte att andra berättar att man är söt, duger etc etc. 
På lapparna får man gärna skriva saker som "du duger precis som du är". Ännu hellre saker som är "brister" hos en själv.  Om någon säger saker som att man kanske är tjock, ful eller något så ska man skriva precis motsatsen! Och på så sätt bygga upp en "mur" av självkänsla så man senare inte kommer att ta åt sig utav sådana saker eftersom man vet själv att man duger, precis som man är. Jag tänker även påpeka att man ALDRIG kan ha för god självkänsla. Självkänsla är verkligen inte samma sak som att vara självgod. Självkänsla är att vara trygg i sig själv. 

Jag är en person med väldigt dålig självkänsla som söker bekräftelse av alla och hela tiden. En liten kommentar om att jag är söt kan göra hela min dag. Kanske ska försöka följa mina egna tips? 
Tipsen kommer för övrigt från boken Du äger! Av Mia Törnblom. 
Väldigt läsvärd bok. Borde vara regel på att alla ungdomar ska läsa den en gång per år.