Jag: mamma finns det bacon kvar?
Mamma: Ja det finns det.
Janne: Nej, det tog slut för 4 dagar sen.
JAG HATAR JANNE.

Varför? För att i veckan så frågade jag honom om jag inte kunde ta ett paket bacon till frukost. Men NEJ, det fick jag INTE! Det skulle vi ha till lördagsmiddagen. 
Nu får jag med andra ord veta att han praktiskt taget sa så till mig och sen tog det själv. Han bryr sig inte. Han tänker bara på dig själv. Det ÄNDA som finns i den "hjärnan" är JANNEJANNEJANNEJANNE och jag tål det inte. Nu ska jag börja skriva ner alla grejer han gör mot mig och sen lägga det svart mot vitt till mamma så hon fattar att jag inte gillar denna människan. Jag tål honom inte. 
Varje gång jag försöker prata med mamma om detta är jag den som ska ignorera Janne, inte bli arg, inte bry mig etc. Jag får inte lov att ha ilska, för det är inte okej i våran familj. Man ska alltid vara glad och problemfri annars kan man dra åt helvete. Samtidigt bryr hon sig inte. Det ända hon gör är att vara med Janne och hundarna.Det är det ända hon bryr sig om. Men ändå får jag inte göra saker. Jag ska vara inne klockan NIO på lördagskvällar. Jag är SJUTTON! Vad gör jag hemma klockan nio? Äter middag, på mitt rum, sitter vid datorn, på mitt rum, glor tv, på mitt rum. Hon ser mig inte ens. Jag är inte med dem ens. Jag är trött på denna inställingen och moralen.