Jag brukar älska att få gå och lägga mig och att få sova. För jag tycker det är kul att vakna på morgonen och ligga i sängvärmen och bara få gå igenom ala bilder som dykt upp i mitt huvud under natten. Jag gillar att drömma. 
Jag har nästan aldrig mardrömmar, inte ens en gång per månad. Jag kan ha fart fyllda drömmar, ångestfyllda drömmar, men inte mardrömmar. Inte så man vaknar kall svettig och bara vill skrika. Nej, jag brukar drömma om ganska behagliga saker. Saker jag tycker om, saker jag vill och önskar ska hända. 
Men nu vill jag inte drömma längre. För nu börjar en viss person dyka upp i mina drömmar. Tror vi är inne på natt nummer tre eller fyra. Och varje natt försonas vi men alltid under hemska omständigheter. Jag förstår inte. Jag kan inte tyda detta(inte för att jag är någon drömtydare, men jag brukar kunna förstå på ett ungefär). Och det stör mig något otroligt. Det är ännu jobbigare när personen dyker upp irl, för då måste jag stanna upp och tänka "Är vi vänner eller var det bara något jag drömde, igen?". Fan så det stör mig.