Kanske ska lägga till att jag är inget emo som ligger och gråter pga. det som hände som jag skrev om igår. Jag åkte till min storebror och pratade med hans fästmö och fick stöd, kramar och sötsaker. Det är väl inte så kul att ha gått igenom detta absolut inte, det var skitjobbigt de första dagarna. Men det funkar, jag dog inte. 
Bilderna är tagna efteråt dessutom. Vill som sagt inte ha några "det är synd om dig" kommentarerna, la in bilderna för att jag gillar dem och tyckte om fotografierna och känslan det gav. Inte för att jag ville ha sympati. 

Idag ska jag vara med Sandy i vilket fall, och det ska bli superkul.:> Nu har jag 8min på mig att ta på mig strumpor, bortsa håret, packa väskan och lite sådant roligt. Så ja.:>