Det är ett motto jag alltid levt efter. Jag försöker vara snäll och ärlig och ställa upp för människor. Speciellt i min familj. Men varför ska jag lägga energi på detta när ingen(förutom mamma) behandlar mig som jag behandlar dem? Just nu är jag galet irriterad på min bror. Jag brukar gå ner till Angered centrum med honom när han ber mig följa med, ÄVEN om han alltid frågar mig mitt i mina favvoprogram. Man vill ju vara snäll. Jag lagar frukost, serverar den och sen städar jag. Allt för att vara snäll. Så idag så hade mamma glömt att köpa hem grönsaker till middagen och eftersom vi ska äta hamburgare så ska man ju ha grönsaker. Så jag frågar Robert om han kan följa med mig till Angered centrum. "Ne, jag orkar inte." ..Ursäkta? Sen frågar han om jag har pengar så jag kan "muta" honom. Gör inte jag tillräkligt? Är inte jag snäll nog för att du ska följa med mig ner till centrum en jävla gång? Känns ganska ofta som att jag är för snäll. Går med på saker, gör saker åt folk osv men det är inte ofta jag får något tillbaka. Känns ju förjävligt om man ska sluta behöva vara snäll bara för att alla andra är dumma i huvudet? 
Behandla andra som du själv vill bli behandlad - in my as. 
Nu tänker jag gå ner till centrum själv, köpa grönsaksjävlarna och laga hamburgare till MIG och janne då, brosan kan gå hungrig, jag okrar tyvärr inte laga mat till honom.