Jag önskar att jag hade kunnat blogga här ifrån Italien. Jag kanske, med lite tur kan lägga upp detta senare, om jag har internet i skolan eller på det andra stället vi ska vara på. Hoppas på lite tur iaf.
Jag sitter här på mitt hotellrum och klockan är tjugo i 7. Ska snart gå ner för att käka frukost. Sen hoppas jag verkligen att mitt bagage har kommit till rätta för ja, jag har ett och ett halvt ögonbryn och min ögonbrynspenna ligger i det stora bagaget. Kul. Så, har det inte kommit vet jag inte vad jag gör. Jag kommer se ut som en idiot om jag ska gå omkring med ett ögonbryn.
Dock var det nog jobbigast för Cecilia som hade sin linsvätska plus behållare i sitt stora bagage som stannade i Frankfurt tillsammans med mitt, vår ”lärares” och Johans.

Nu blev jag sjukt lycklig btw. Insåg precis att jag inte behöver internet för att kunna lyssna på min favvolåt på Youtube. Eftersom jag då redan hade den uppe sen innan. Underbart. Jag kan alltid få lite mer Loke.

Alltså, jag gillar Italien och Varese är en jättemysig liten stad. Det jag inte gillar är att jag är så nervös inför den här EU-skiten att jag mår illa när jag tänker på den. Alltså, folkets engelska är helt jävla perfekt. Det är absolut inte min. Och så ska vi prata formell engelska med dessutom, haha, jo önska kan man ju. När vi skulle pressentera oss igår så blir ju jag nervös och lyckas absolut inte få fram ordet ”representing” så jag får stamma fram det. Oj vilket bra första intryck. Aja, med lite tur tror de att jag stammar och blir ursäktad för min dåliga engelske. Men det tror jag inte tyvärr. 

Aja, nu måste jag springa ner och käka frukost. Bussen går om ca en timme. Inte för att jag inte vill missa den och slippa vara med, men, men. Jag måste vara med, det är det jag är här för tyvärr. Försöker intala mig själv att det värsta som händer är att jag är helt tyst.

Jag önskar att jag vågade ta upp mobilen och trycka på ring-knappen.
Att jag vågade trycka luren mot örat och höra den egentligen otroligt irriterande tonen.
Istället skickar jag iväg ett litet mess.
Som egentligen inte betyder något
Som inte kommer att läsas
Eftersom jag vet att det inte kommer fram.
Jag önskar att jag vore lite mer modig,
Så jag kunde få höra din röst
Men jag skickar iväg en text
Som du inte kommer att lägga ögonen på.

Sitter i sängen och glor på Family guy. Ska snart ner och käka greksallad som är typ den ultimata maten. Om jag fick välja att äta en och samma maträtt i ett halvår hade det antingen varit greksallad, räkor eller tacos. Och oliver, jag kan inte leva utan oliver från Saluhallen! Det är typ det bästa som existerar. Hm, kanske ska ta vägen runt saluhallen och köpa oliver i veckan.. Mums. Nu vet jag inte vad jag ska prata om, eller för att rätta mig själv: skriva om.
Ska iaf. Ner och göra min älskade greksallad nu.:D Bye.

Känns inte som jag står ut snart. Har just kommit tillbaka till lägenheten efter en timmes buss resa. När jag skriver detta är det den 20/12. Fyra dagar innan julafton. Jag känner ingen julstämning alls eftersom jag är på Grand Canaria. Åkte hit den 15:e, kom fram den 16:e och ja. Det har gått helt okej. Mitt humör har fungerat. Tills idag.
Idag åkte vi till Pourt de Mogán eller hur nu det stavas. En stad ca 10-20min ifrån Pourt a rico. Bussresan dit tog dock nästan två timmar pga. av mycket folk. Efter ca en timme så börjar man se havet. Visst, okej havet är fint. MEN: det är inte lika roligt att i en halvtimme åka på en väg som är en meter från stup rätt ner i havet. Man skulle falla minst 1000meter. Säkert mycket mer (jag har inget ögonmått). Det ända som skulle hundra än var en sådant där metal räcke som finns vid vägen. Ja, man fick ju känna att man levde, men inte på något kul sätt. Jag har inte varit så otroligt rädd på länge.
Sen kom vi fram. Jag ville nästan kyssa marken. Är i stort behov av toalett, vi letar upp en och sådär.
Vi har med oss mackor att käka. Det gjorde mig väldigt irriterad. Mamma och hennes man Janne var ute och gick igår. Inte så långt ifrån lägenheten. Skulle man ta bussen hem skulle det ta ca 15min. Och då käkade de pizza ute.
Men när vi barn är med och vi ska ta en utflykt över hela dagen, då jävlar packar vi mackor! Jag var vrålhungrig och åt min macka. Mätt? Möjligen om jag hade vägt 20kg. Tyvärr så gör jag ju inte det. Mamma frågar om jag vill ha glass. Nej? Jag vill inte ha glass. Jag är hungrig. Mamma erbjuder mat men jag vill inte ha. Vill hon inte bjuda från början så vill hon inte nu heller. Hon gör det bara för att hon inte orkar med att jag klagar (vilket jag dock inte gjorde. Jag bara gick tyst). Så vi åkte hem igen. Nära döden upplevelsen åter igen. Rolig dag jag har haft. Bättre får man leta efter, verkligen.