Alltså, jag har haft de absolut konstigaste drömmarna de senaste nättern.. Och troligen kommer de bli värre. Men inatt så drömde jag att jag stred med andra människor(vi var en utrotningshotad ras) mot typ några andra som liknade människor fast de såg mer konstiga ut.. Lite som zoobies fast ändå inte helt.. Så vi har i ett rum och hämtade vapen, var typ en hel vägg full med verktyg.. Typ bil mekaniker verktyg. Och de var oragna, som om de vore lite rostiga.. Och gick man ut ur rummer så kunde man typ se ner i en jättestor sal där det kom hela arméer med zoombie-människor. Det sista jag minns av drömmen är att jag kollar ner i den salen och jag ser flera tusen tals. Och.. i armén så var det kanske 5-10pers som red på stora rosa fluffiga kaniner. Stora som elefanter typ. Det är den ända delen i drömmen jag inte kan förstå. Vaknade dessutom ca 5 gånger under natten och sen fortsatte jag drömma varje gång jag somnade. Det var otroligt konstigt.
Och eftersom jag sa att det troligen kommer bli värre så kommer förklaringen här:
I dag skulle vi på Teater med klassen och B-klassen. Jag var peppad och glad eftersom jag gillar teater. Karl den tolfte skulle vi se. Så när vi går in där teatern ska utspela sig är det väldigt mörkt och svårt att se. Jag tänker inte på det så mycket förän vi satt oss och jag ser ett det står en man med kappa och huva till höger i salen, inte på scenen med andra ord, och det är grönt ljus som lyser upp honom. Och efter ett tag börjar han mumla/prata. Det blir ganska spännt i rummet eftersom han är det ända man kan se. Och sen släcker de ner honom och en annan skådespelare(som man inte heller kan se) går omkring på scenen med en typ lampa på en pinne eller något.. Det är något läskigt ljud som kommer regelbundet med, ungefär varje gång man andas ut. Sen kan man höra hur han till höger börjar gå bakåt. Och jag råkar sitta på raden längst bak. Och detta är saker som får mig att flippa ur: mörker, folk jag inte kan se(antingen att de är mörkt eller att jag inte kan se ansiktet på denne), äcklig musik, folk som kan röra mig och kanske kommer att göra det. Så när jag fick upp tanken i huvudet att han kanske kommer röra mig så eskalerade allt och jag kunde inte längre hålla inne paniken och då började andningsbesvären etc. Panikångest, kul. Då är man sådär lagom rädd. Så jag fick gå ut och sitta i ett personalrum och läsa resten av pjäsen. 
Hej mardrömmar! Våra lärare visste inte att jag var så känsig och inte heller att pjäsen skulle vara som den var. Hade jag vetat detta hade jag aldrig någonsin följt med. Jag utsätter inte mig själv för sådana saker eftersom jag är en person som är otroligt lättskrämd, har dåliga nerver samt har panikångest. Det är liksom ingen bra kombo. 
Aja, nu är det över och jag behöver aldrig göra om det. Om det inte kommer jaga mig i drömmarna förståss. Men nej, det var fan inte mysigt och jag tror och hoppas att mina lärare kollar upp pjäser etc innan vi går på dem nu när de märker hur känslig jag är. 
Nu tror väl människor att jag inte ens kan kolla på skräckfilm. Jo, jag kan kolla på det, men jag finner ingen uppskattning i det. Skillnaden är att kollar jag på film så kan jag stänga av eller pausa. Dessutom så kan ju inte skådespelarna röra vid mig. De kan inte ta tag i mig. 
Jag vet inte varför jag blir så rädd. Jag vet ju att de inte kommer att skada mig. Varför skulle de? Men ändå blev jag rädd att denne mannen som jag inte kunde se skulle komma bakom mig, lägga sina händer runt min strupe och långsamt låta mig dö. Utan att någon skulle göra något. Det finns ingen händelse som gör att jag är speciellt rädd för sådant, det bara är och har alltid varit. 
Aja, inga skräck-teaters för mig, tack. Skräckfilmer är inte heller roliga. Fan, jag ska hålla mig till min komedi och kärleksdrabbel. 
Nu måste jag verkligen gå och kissa.. För den som är intresserad. Så att, ja. Ni lär väl få höra mer om detta om det återkommer i drömmar.