Jag har ont i magen, för att jag har inte ätit ordentlig under denna dagen. Käkade lite chips och choklad innan frukost (HEHEH BUSIG) och sen fick vi Pannkakor med jordgubbsylt.  Omnomnom tjock. Det åt vid.. 12? Kanske? Och nu vid 9 fick jag mat. Jag får verkligen inte göra såhär. I vanliga fall ballar min mage ut och då går det i stadierna:
Smått hungrig, hungrig, väldigt hungrig, tomt i magen, lite illa mående, väldigt illa månde, här får jag ofta i mig mat eller snarare tvingar i mig 3-4tuggor, spyr, går glatt och käkar upp min middag för då mår jag bra igen. Frääääshnessen.

Jag måste gå på toa påtal om hundar. 
Sådär. Då var det behovet avklarat.

För att bli lite känsliga så satt jag och tänkte på spårvagnen. Jag tänker alltid som bäst där och blir även tröttast där. Iallafall, Jag har alltid tänkt på hela våran situation(jag tänker inte nämna namn) som overklig. Det känns som jag har drömt hela detta. Som att alla problem tillhörde drömmen. Jag kan inte riktigt se verkligheten i det hela. 
Jag är rädd, det är jag. Att stöta på denne på stan. Att någon av oss ska. Att  denne ska gå utom kontroll. Hur eller vad vet jag inte. Men jag är mest rädd om dig. Du har redan gått egentom tillräckligt med denne och jag vill aldrig att något liknande ska hända igen. Aldrig någonsin.

Nu ska jag käka lakrisnappar, för jag gillar socker lite för mycket.:>>>